Så var man då framme i Pietermaritzburg (PMB) efter en "behaglig" liten resa på 31 timmar. Först stannade tåget som skulle gå till Köpenhamn redan i Malmö (skönt att veta att SJ fortfarande håller stilen...). Efter lite hoppande mellan tågvagnar o inpackning enligt sardinburksprincipen kom jag i alla fall fram till Kastrup. Möttes där av beskedet att flyget till London var inställt, vilket innebar att jag skulle missa flighten till Johannesburg. Efter 8 timmars väntan lyckades jag dock komma med SwissAir via Zurich till Jo´burg. Väl där började saker o ting flyta på lite bättre. Möttes av en representant för AHP (Africa Health Placements)http://www.ahp.org.za/ - en organisation som jobbar med att rekrytera sjukvårdspersonal till Sydafrika. (Har haft god hjälp av dom för att tröska igenom all formalia för att få tillstånd att jobba här nere.) Hon utrustade mig med en hel väska full med böcker där drygt hälften handlade om HIV/AIDS o TB - I got the point! Dessutom ett lexikon för översättning mellan Engelska och Zulu!!! Har börjat plugga lite, men dom där klick-ljuden är svåra...
Nåväl, efter ytterligare en dryg timmes flygtur kom jag så fram till PMB. Hämtade ut min hyrbil o sedan började den farligaste delen av resan - på vänster sida av vägen. Dom stackars sydafrikaner jag mötte på vägen hade ingen aning om hur nära döden dom var...
 |
| Inte riktigt en XC70, men det får duga så länge... |
Nu har jag i alla fall funnit mig tillrätta på mitt bed-and-breakfast. Trevligt ställe men kanske liten väl dyrt i längden. Får väl se om jag kan hitta något gårdshus att hyra - det verkar vara minst lika gott om dom här som i Västervik.
Avocado med citron, båda plockade utanför mitt sovrumsfönster
Har en vecka innan jag ska börja jobba, vilket känns rätt skönt så man hinner komma lite till rätta. Har börjat utforska staden o omgivningarna. Av det lilla jag sett hittills så är det fortfarande ett rätt så segregerat samhälle. I stadsdelen där jag bor (Clarendon) verkar det i stort sett bara bo vita och husen är ju inte precis några friggebodar... Körde en sväng idag ut till Edendale hospital, där jag i huvudsak ska jobba. På vägen passerar man vad som närmast ser ut som kåkstäder, så jag förmodar att det är härifrån huvuddelen av våra patienter kommer.
Och så ytterligare lite bilder...
Känns tryggt om man får hemlängtan...
Känns tryggt när man är här...
Utsikt över PMB från "Worlds View".
